Inför 9 374 åskådare på Gamla Ullevi tog Göteborgsalliansen den 20 juli 1934 i sommarhettan emot Real Madrid. Matchen slutade 3–3, men Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning framhöll att det spanska storlaget ”förtjänade bättre” och beskrev tillställningen som ”trevlig spansk underhållning på Ullevi”.

Redan efter fyra minuter tog gästerna ledningen genom Manuel Gurruchaga. Göteborg kvitterade i den 22:a minuten då Gunnar Reis, framspelad av Gösta Andersson, satte 1–1. Kort därefter gav Luis Regueiro Real Madrid ledningen på nytt, och innan paus hann Gurruchaga göra sitt andra mål för 1–3.

I den andra halvleken satte Göteborgsalliansens anfallstrio Scheéle, Reis och Johansson upp ett hårt tryck mot det spanska försvaret. Henry Scheéle reducerade till 2–3 efter förarbete av Gunnar Olsson, och i den 77:e minuten fastställde han slutresultatet 3–3 genom att avsluta ett anfall där Reis återigen stod för framspelningen.

Tidningen beskrev Real Madrid som ett lag ”fullt i klass med de två engelska elvorna, som voro här i våras”. Innertrion ”föreföll stå på ett något högre plan än de båda yttrarna”, och halvbackarna fick stöd av Valle som hyllades för sin ”eminenta bollbehandling”. En detalj som publiken noterade var ”den där bakåtparken i andra halvlek framför Zamoras bur”, en teknisk finess som väckte applåder.

En spelare som saknades var ”världens bäste back, Quincoces”, något inte alla åskådare kände till. Ändå konstaterade tidningen att ”det gick ju bra ändå”. Istället riktades uppmärksamheten mot målvakten Ricardo Zamora. ”Det var Zamora man helst av alla ville se,” skrev GHT, och framhöll hans lugn som främsta egenskap: ”Hans utboxningar och utsparkar voro i bästa Rydbergsstil, och förrästen tog han allt, som tagas kunde.”

I Göteborgsalliansen gjorde Anders Rydberg och Otto Andersson en stark insats i försvaret, medan Carl Jonsson och Harry Zachrisson arbetade hårt på kanterna. Holger Johansson hade svårare att komma loss mot Valle och de spanska mittförsvararna, men deltog i uppbyggnaden bakom de sena målen.

Sammanfattningsvis konstaterade tidningen att göteborgarna kämpade sig tillbaka genom kampvilja och skärpa i avsluten, medan Real Madrid bjöd publiken på ett passningsspel och en teknik som beskrevs som ”utomordentligt vacker och effektiv” och fullt jämförbar med de bästa engelska lagen.