Fredagen den 25 mars 1921 spelade Göteborgsalliansen sin första internationella match i Budapestturneringen, mot mäktiga MTK Budapest på Hungária úti Stadion. Domare var Ödön Ujváry. Matchen blev en kraftfull uppvisning i ungersk styrka, där hemmalaget avgjorde med fyra mål i den andra halvleken och vann klart med 4–0.

Göteborgsalliansen ställde upp med Zander i mål, Andersson och Hillén som backar samt halvkedjan Klingström, Friberg och Karlsson. Framåt spelade Johansson, Bror Carlsson, Hjelm, Olsson och Sandberg i den traditionella 2–3–5-formationen. Trots en disciplinerad första halvlek orkade laget inte stå emot det ungerska trycket efter paus. György Orth spräckte nollan i den 56:e minuten och ökade sedan till 2–0 efter samspel med Imre Schlosser. Strax därefter fyllde József Braun på till 3–0, och innan slutsignalen hann Schlosser själv sätta det fjärde målet efter förarbete av Braun.

Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning fann utgången självklar: ”Detta meddelande kommer ju icke överraskande. Ungrarna ha, som bekant, spelat fotboll under en lång följd av år och särskilt på senare tid gått avsevärt framåt.” Tidningen framhöll att ungersk fotboll, med MTK i spetsen, nu höll samma nivå som de bästa amatörklubbarna i Europa, med segrar mot bland andra Slavia Prag. Motståndet var således för starkt för göteborgarna, även om insatsen var tapper.

Även Göteborgs-Posten betonade styrkeförhållandet och konstaterade att ”den första internationella fotbollsmatchen under turneringen i Budapest mellan det kombinerade göteborgslaget och M.T.K. blev en ungersk seger med 4–0.” Den imponerande publiksiffran, uppskattad till 40 000, underströk både tillställningens betydelse och skillnaden i fotbollskultur och erfarenhet.

Den ungerska tidningen Nemzeti Sport gav en mer ingående analys och berömde MTK:s dominans. Man noterade att Göteborgsalliansen uppträdde ”synnerligen sympatiskt” och med stor energi, men att spelet alltför lätt kunde kontrolleras. Zander hyllades för flera räddningar i första halvlek, men när Orth och Braun väl hittade rytmen fanns det ingen återvändo. Schlosser dirigerade anfallet med sina passningar och skapade gång på gång luckor som de snabba forwardsen utnyttjade.

Trots den tunga förlusten framhölls flera svenska insatser. Nemzeti Sport noterade Bror Carlssons slit på mittfältet och Anderssons kampvilja i försvaret, även om motståndets tekniska överlägsenhet blev avgörande. Som GHT konstaterade: ”Det svenska laget var vad det bästa vi kunde ställa upp. Det besegrades ju dock under denna match ha visat bättre spel än motståndarne.”