Tisdagen den 14 juni 1921 spelade Göteborgsalliansen vårsäsongens sista internationella match, då man mötte ett nordtyskt kombinationslag på Gamla Ullevi inför 3 500 åskådare. Domare var Arvid Fagrell. Gästerna hade tagit ut sitt lag ur klubbarna i Hamburg, Altona, Hannover och Kiel, medan göteborgarna lutade sig mot erfarenheterna från de senaste landskampsliknande drabbningarna.

Spelet inleddes i högt tempo med chanser åt båda håll men utan mål. Göteborgs Dagblad konstaterade att ”första halvleken blev utan mål för båda sidor, fastän göteborgarna hade den största delen av spelet.” Karl Olsson, placerad oväntat som högerytterinner, arbetade energiskt, medan yttrarna Fridolf Jonsson och Gunnar Wenzel gång på gång försökte bryta sig loss bakom det tyska försvaret.

Avgörandet kom genast efter pausen. Efter en snabb passning från Karl Olsson tog Herbert Karlsson ner bollen och sköt hårt och säkert förbi målvakten Croonen till 1–0. Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning beskrev det som ”en brant passning, hastigt nedtagen och placerad hårt och säkert i nät.”

Matchen kom dock att präglas av domarinsatser som väckte stor irritation. Två gånger fick Göteborg straffspark, och två gånger misslyckades Herbert Karlsson—först genom ett missriktat skott, sedan genom att Croonen räddade. GD framhöll att ”domaren förbiseg en hel del offsidesituationer, under det att offside ibland dömdes utan ringaste anledning,” vilket förvånade både spelare och publik. Även ett göteborgsmål underkändes för offside efter att Karl Olsson brutit igenom, något tidningen kallade obegripligt.

I slutminuterna tryckte Nordtyskland på med fart och beslutsamhet. Zander i hemmamålet stod då för flera avgörande ingripanden, och en rapport noterade att ”när bollen kom flygande från den tyska kedjan, dök han och räddade briljant.” Men gästerna lyckades inte spräcka nollan, och Herbert Karlssons mål blev matchens enda.

GHT sammanfattade skillnaden mellan lagen genom att ställa spelstilarna mot varandra: ”Tyskarna syntes visserligen snabba och energiska, men spelet var individuellt. Göteborgs kombination, med säkra passningar och samspel av hög klass, var det starkare.”