På Gamla Ullevi följde 4 773 åskådare mötet mellan Göteborgsalliansen och Oslo stadslag den 12 juni 1932. Båda lagen ställde upp utan flera ordinarie spelare, då Göteborgs A-lag samtidigt spelade stadsmatch i Köpenhamn och Oslo saknade bland annat sin “stjärncenter Juve” samt spelare från Frigg. Göteborgsalliansen formerade därmed ett B-lag för denna kamp.

Hemmalaget fick en tidig utdelning när Holger Johansson redan i den sjunde minuten utnyttjade ett inspel från vänster och säkert placerade bollen förbi Henry Johansen i Oslomålet. Aftenposten beskriver situationen som att “Arthur Johansen skren-set en ball som havnet hos Holger Johansson på indre venstre”, vilket resulterade i en utmärkt chans för Göteborg att ta ledningen.

Första halvleken präglades av norskt bollinnehav och tekniskt spel, men Oslo hade problem med skärpan framför mål. Den bästa möjligheten att kvittera kom efter 30 minuter när Brustad hade öppet mål, men missade. Samtidigt visade Göteborgs försvarslinje med ytterbackarna Lundgren och Zachrisson, samt centerhalv Wallin, stabilitet och placeringssäkerhet framför målvakten Gottfrid Carlsson.

Spelet blev öppnare efter paus. Redan några minuter in i andra halvlek kunde Gunnar Reis utöka Göteborgs ledning till 2–0, efter ett distinkt skott som via stolpen gick i mål. Strax därefter var John Nilsson nära att utöka ytterligare, men Henry Johansen i Oslomålet räddade säkert.

Slutminuterna bjöd på ökat tryck från Oslo, och i den 82:a minuten reducerade Odd Hoel till 2–1 efter ett snabbt och överraskande avslut via stolpen. Oslo fortsatte att pressa, och Arne Sørensen fick en sista chans att kvittera, men skottet gick utanför. Enligt Aftenposten var Hartung den som utmärkte sig mest i Oslo, med “utmärkt innsats” och stor arbetskapacitet på mittfältet.

Domaren Karl Olsson fick beröm för sin insats. Matchen beskrevs av Aftenposten som “temmelig slapp”, och det noterades att Oslos frånvaro av Juve märktes tydligt i anfallsspelet, trots en stark period i första halvlek.