Stadsmatchen mellan Göteborgsalliansen och Oslo lockade 8 000 åskådare till Gamla Ullevi en mulen oktoberdag 1926. För många göteborgare sågs mötet som en chans till revansch efter Örgrytes förlust i Oslo, men i stället blev det gästerna som reste hem med segern, 3–2, efter en fartfylld och hård kamp.

Göteborg tog ledningen i den 27:e minuten. Baldwin Johansson bröt igenom på vänsterkanten, centernade skarpt till Albert Olsson, som snabbt spelade vidare till Gunnar Paulsson. Med säkerhet placerade Paulsson bollen lågt förbi Henry Johansen till 1–0. Svenska Dagbladet konstaterade att “Göteborg tog ledningen efter ett finurligt uppspel, Paulssons avslut var väl avvägt och precist.” Jublet på läktarna var öronbedövande.

Men Oslo växte in i matchen och fann rytmen i sitt rappa kombinationsspel. Strax före paus kom kvitteringen när Einar Sandberg smög sig fri och satte 1–1. Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning skrev att “norrmännen voro påpassliga och snabba och det är betecknande, att de gjorde lagets samtliga mål.”

Efter pausen tog gästerna kommandot. Nio minuter in i halvleken bröt Sverre Moe sig loss i straffområdet och sköt lågt in 2–1. Hemmalaget tryckte därefter på för en kvittering, men lämnade luckor bakåt. Mitt i halvleken kunde Sandberg utnyttja ett försvarsmisstag och utöka till 3–1. Enligt Dagens Nyheter var det “ett typiskt norskt mål, snabbt och rakt, som tog vara på göteborgarnas bristande sammanhållning.”

Ändå vägrade alliansen ge upp. Publiken drev fram laget i en febril jakt, och i den 80:e minuten slog Albert Olsson ett inlägg som Bertil Thulin nickade in till 2–3. De sista minuterna spelades i rasande tempo, men kvitteringen uteblev. Aftonbladet sammanfattade: “Göteborg hade den större snabbheten, men osäkerheten framför mål jämte Oslolagets fenomenala målvakt förstörde utsikterna.”

Bäst i Oslo var målvakten Johansen med sitt lugna ingripande, och backarna fick beröm för sin vaksamhet. I anfallet var Sandberg den store matchvinnaren, skärpt och effektiv i avgörande lägen. Hos göteborgarna framhölls Olsson och Thulin, medan Johansson skapade chanser men inte fick utdelning.

När slutsignalen kom hade Oslos effektivitet segrat. “Oslokombinationen var ovanligt jämn och harmonisk,” skrev Svenska Dagbladet, “och deras snabbhet avgjorde matchen.” För Göteborgsalliansen blev det en dag av besvikelse, där anfallsviljan inte kunde väga upp försvarets brister – för Oslo däremot en triumf i fart och samspel på svensk mark.