Göteborgsalliansen besegrade Wolverhampton Wanderers med klara 3–0 på Gamla Ullevi den 19 juni 1946 inför 13 041 åskådare – en match som lika mycket kom att handla om göteborgarnas fina kombinationsspel som om engelsmännens växande frustration och hårda tag. Samtliga mål kom i första halvlek, och mot slutet visades en Wolverhamptonspelare ut för brutalt uppträdande.

Gunnar Gren inledde målskyttet efter en halvtimme genom att förvalta ett inlägg från Göte Karlsson på bästa sätt. Fyra minuter senare ökade Ingvar Rydell till 2–0, och innan paus satte Karlsson själv 3–0 efter ett snabbt samspel med Arne Nyberg. ”Gren var riktigt i sitt esse på Ullevi,” skrev Svenska Dagbladet, som framhöll att han ”gjorde många briljanta nummer på planen.” Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning beskrev Karlssons fullträff som ”Göteborgs tredje och vackraste mål för kvällen.”

Engelsmännen började visserligen piggt men tappade snart rytmen mot Göteborgs disciplin och tempo. ”Göteborgs starka försvar tog gadden ur proffsspelarna,” skrev GHT, som lyfte fram halvan med Jacobsson, Sernros och Rosénqvist – ”en formation som helt neutraliserade de engelska anfallarna.” Målvakten Ove Nilsson berömdes för sitt säkra ingripande, och Rune Emanuelsson fick särskilt erkännande för sitt positionsspel.

När resultatet började rinna iväg tog Wolverhampton till hårda metoder. Expressen rapporterade om ”osportsliga scener på Ullevi” och kallade gästerna ”bad losers”, med tillägget att publiken ”visslade sitt ogillande åt Wolves”. Samma tidning skrev att Dicky Dorsett ”efter flera trick och ett kulminerande fult uppträdande” blev utvisad av domaren John Erik Andersson i slutminuterna.

Trots irritation och hårda tag var flera engelsmän generösa i sina omdömen efter matchen. En brittisk journalist citerad i GHT kallade Göteborgsalliansen ”den flottaste kombination jag någonsin sett – det mest livliga och flytande spelet tänkbart.” Den engelske sportjournalisten Bruce Hutchinson tillade att laget ”skulle klara sig utmärkt i den södra ligan” och berömde Nyberg för hans ”snabbhet och spelintelligens, påminde mycket om Stanley Matthews.”

Ingvar Rydell kommenterade efteråt: ”Engelsmännen var hårda gubbar. Jag blev imponerad av dem, men synd att det inte fanns några fler gentlemän bland dem.” Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning sammanfattade kvällen kort och träffsäkert: ”Segern var fullt rättvis. Göteborgslaget tog udden av proffsen genom fair play och bättre samspel.”